Kommittén har föreslagit att regeringsformen kompletteras så att alla medborgare skyddas mot "intrång som sker i hemlighet eller utan samtycke och som i betydande mån innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden".

Brottsbalken föreslås få en ny bestämmelse om olovlig fotografering, som i princip gör det förbjudet att utan lov fotografera eller filma personer som befinner sig på platser dit allmänheten inte har insyn. Mia Karlsvärd i Pressfotografernas Klubb menar att lagtexten är luddig när det gäller vilka platser som ska omfattas.

- Hur ska jag som fotograf veta när det är okej att fotografera med en sådan otydlig formulering, skriver hon.

HD friat flera fall där människor känt sig kränkta

Integritetskränkande smygfotografering kan alltså bli olaglig. Förslaget är bl a en följd av att Högsta domstolen har friat flera fall av smygfotografering där människor känt sig kränkta och där fotograferingen inte ansetts vara straffbar.

- Har man stängt in sig eller på annat sätt visat att man inte vill att allmänheten ska titta på en, kan det komma att bli förbjudet att fotografera, säger Märit Bergendahl, hovrättsassessor i integritetsskyddskommittén till Dagens Nyheter.

Hon anser dock att Schenström- och Pihlblad-affären visat att smygtagna bilder kan ha ett berättigat allmänintresse.

- Det måste finnas en möjlighet till balansering mellan allmänintresset och den personliga integriteten, säger Märit Bergendahl. Kommittén ska lämna ett slutbetänkande efter nyår.

Sparkar journalister och tar in bloggare

Den brittiska tidningen The Guardian har i år sparkat 150 medarbetare sedan lågkonjunkturen gjort att annonsintäkterna rasat. Istället letar tidningen nu efter bloggare som inte behöver ha journalistisk erfarenhet.

Samtidigt som papperstidningen lever under allt tuffare villkor växer The Guardians nätupplaga. I dag har den 30 miljoner unika besökare i månaden. Nu vill man etablera lokala nyhetssajter som ska skrivas av "beatbloggers" i Cardiff, Leeds och Edinburgh.

Bloggarna ska skapa multimedieinnehåll om de lokala samhällena med hjälp av PC och trådlösa uppkopplingar och bevakningen ska koncentreras på lokala politiska beslut. Några definitiva krav på journalistiska kvalifikationer finns inte. Projektet "Guardian local" ska lanseras nästa år.

Representanter för Guardian säger sig vara imponerade av utvecklingen inom gräsrotsjournalistiken. I en annons där man söker bloggare skriver The Guardian att det här "är en helt ny situation för The Guardian vilket vi tror speglar journalistikens nya natur".

Radiohjälpen anklagar Debatt för sabotage

Generalsekreteraren i Radiohjälpen, Finn Norgren, anklagar Debattredaktionen på Sveriges Television för att ha saboterat insamlingsgalan Världens barn. I mitten av oktober tog SVT:s Debatt upp biståndsfrågor och Rädda Barnen. Dagen därpå sändes insamlingsgalan i SVT.
 

Programmet Debatt hakade på en tidigare granskning i tidningen Göteborgs-Posten, där en tidigare anställd på Rädda Barnen anklagade organisationen för att missbruka insamlade pengar.

Nu anklagar Finn Norgren, i SVT:s personaltidning "Vipåtv", sina kollegor i Debatt-redaktionen.

- Programmet blir rena sabotaget mot vår verksamhet utan att Radiohjälpen får komma till tals, skriver han och berättar hur både SVT och SR arbetat hårt för att bygga upp insamlingsverksamheten.

- Jag känner mig kränkt å alla dessa goda kollegors vägnar över att deras strävan saboteras av den ohederliga smörja som ni sände, skriver Finn Norgren.

- Om Finn Norgren inte anser att de klarade debatten så är det hans problem, menar Lena Laurén på SVT och pekar på att båda sidor fick komma till tals i debatten.

Varannan dansk journalist vill byta jobb

54 procent av den danska journalistkåren kan tänka sig att lämna journalistiken och byta bransch. De visar en undersökning som gjorts av det danska journalistförbundet.

Undersökningen, som omfattar drygt 1 400 journalister, visar att 21 procent överväger att byta arbete och sex procent tänker på det i hög grad.

Orsakerna till att man vill byta jobb är både finanskrisen och osäkerheten i mediabranschen, viljan att göra något nytt, önskan om en bättre lön samt möjligheten att få mer tid för det övriga livet. Bland de journalister som vill byta bransch är kommunikations- och informationsjobb populärast. 

Expressen förlikas med vinnare i TV

Det blev ingen rättegång mot tidningen Expressens tidigare chefredaktör och ansvarige utgivare, Otto Sjöberg. Det var under 2005 som Expressen skrev om Christian Gergils, som det året vann dokusåpan "Farmen Skärgården" i TV4. I några artiklar och på löpsedel berättade tidningen att Christian Gergils misshandlat sin dåvarande flickvän och ytterligare en kvinna.

Christian Gergils sade att uppgifterna vara falska och grundlösa. Men han dömdes senare för att ha misshandlat sin flickvän, en dom som överklagats till Högsta domstolen. I en stämningsansökan gentemot Expressen krävde Christian Gergils ett skadestånd på 250 000 kr för det lidande som publiceringen hade orsakat honom. Han

- Expressen publicerade medvetna osanningar, medvetet osanna brottsanklagelser" skrev han i stämningsansökan.

Helt nyligen skulle Otto Sjöberg, Expressens ansvarige utgivare under 2005, ha mött Christian Gergils i rättendär Christian Gergils advokat även yrkade på fängelse för grovt förtal. Men parterna nådde istället en förlikning och rättegången ställdes in, skriver Dagens Media.

Hellekant dementerar kartläggning av journalister

Hampus Hellekant, som dömdes för mordet på syndikalisten Björn Söderberg 1999, kartlägger journalister som skriver om honom, skrev nyligen den syndikalistiska tidningen Arbetaren. Nu tillbakavisar Hampus Hellekant de här uppgifterna i en intervju i tidningen Journalisten.

Arbetaren skrev att Hampus Hellekant inte brutit med de nazistiska kretsar som han umgicks i vid tidpunkten för mordet och enligt tidningen har han därefter kartlagt både poliser och journalister.

- Det är fullständigt fabricerat och handlar om en personlig och politisk hämndkampanj, säger nu Hampus Hellekant.

- Jag har inte hållit på att kartlägga motståndare och är inte aktiv i nazistiska rörelser längre.

Han säger till tidningen Journalisten att han inte längre har kontakter av det här slaget och att han "gått vidare".

- Det blir förr eller senare dags att växa upp. Det har aldrig funnits någon kartläggning. Jag har aldrig hotat någon journalist och heller aldrig anmälts för det.

- Även om jag avtjänat mitt straff är det tydligen helt okej att säga vad som helst om mig. Jag är redan svartmålad, så det är inte mycket att göra åt det. Men artikeln i Arbetaren är helt oseriös och osann.

Tidningen Arbetets reporter, Martin Fredriksson, hävdar att Hampus Hellekant förföljt en journalist med bl a nattliga telefonsamtal sedan han släpptes ut ur fängelset och en reporter på den antinazistiska tidningen Expo, menar att Hellekant skrivit för nazistiska nätsidor och att "i stort sett hela Expo-redaktionen" har fått sina personuppgifter publicerade av Hellekant.

Utökat fotoförbud i riksdagen

Riksdagsförvaltningen begränsar fotoreglerna i riksdagen. Nu är det stopp för fotografering i plenisalen även när det inte pågår sammanträden.

Bakgrunden är att fotografier från plenisalen har skapat alltför stora rubriker och skandaler. Och det vid sidan av själva ämbetsutövningen och lagstiftandet. Debatten kring Kjell-Olof Feldts löntagarfondsdikt i början av 1980-talet startade med ett foto taget i smyg i salen.

Bert Karlsson lät sig fotograferas barfota i salen under sin tid i riksdagen på 1990-talet. Men måttet var antagligen rågat när Tomas Bodström filmade en reklamfilm för sin nya bok i plenisalen. 

Enligt de nya reglerna får det endast fotograferas från en plats som riksdagsförvaltningen bestämt på förhand. Man får inte fotografera handlingar eller anteckningar på ledamöternas bord eller golvet i plenisalen utan talmannens tillstånd.

Känn dig inte som i ett förhör hos rektorn!

Som medietränare ägnar vi oss mycket åt att lära ut svarstekniker; först att skaffa sig ett slagfärdigt budskap och sedan vikten av att svara och "broa över" till budskapet vid vissa av journalistens frågor.

Det här är grundläggande kunskaper du behöver för att kunna förmedla dina åsikter, din organisations avsikter eller för att kunna försvara ett mindre populärt beslut. Som intervjuperson slipper du hamna i situationen att efter intervjun klaga över att "jag fick aldrig den rätta frågan".

Men det här är förstås bara verktyg, som de vore en svarv du använder när du tillverkar en pinnstol. Det som egentligen är viktigast är attityden till reportern; att ha förtroende och att våga. Att våga svara på ditt eget sätt och att våga ta litet mer kontroll över intervjusituationen. Den möbelsnickare som tvekar när han sätter stämjärnet till trät på svarven kommer ovillkorligen att svarva ett dåligt stolsben.

Journalisten vill anmärkningsvärt ofta befinna sig i överäge - och att du ska känna dig som den busiga skoleleven som kallats upp till förhör hos rektorn. Reporterns arbetssituation blir ju mycket enklare om du snällt svarar på de frågor hon ställer och inget annat. På det sättet uppfyller du de intentioner som många nyhetsredaktioner har med intervjun. Men varför ska du acceptera att känna dig som om du vore "uppkallad till rektorn"?

Det handlar inte bara om kontroll och om att "vinna" intervjusituationen. Den intervjuperson som är både förberedd och som betraktar reportern som en jämbördig part (och inte en rektor som ska ställa till förhör) kommer också att göra ett bättre intervjuframträdande.

Med ett större självförtroende kommer du att våga visa din personlighet och den humor du har vid fikabordet. Om du svarar bättre kommer reportern att göra ett bättre jobb och komma hem till redaktionen med en intressantare intervju. Båda parter tjänar alltså på att du inte är nervös och tillknäppt.  

Våga och vinn! Självförtroendet är A och O. Men glöm inte att leverera ditt budskap...

Enklare för journalister att gräva och granska

Det är inte bara medieredaktionernas grävande journalister som kommit underfund med att det i pressfrihetens Sverige är ganska enkelt att finna information om intervju- och privatpersoner.

Alla offentliga uppgifter går att få fram om journalisten vill som exempelvis människors familjeband, skatte- och skuldförhållanden och ägande.

Och nu har hemsidan Allabolag.se gjort det mycket enklare för bland annat journalister att undersöka vilka personer som har intressen i vilka svenska bolag. Tidigare var journalister tvungna att antingen abonnera på dyra köptjänster eller kontakta Patent- och registreringverket för uppgifterna. Nu går det på musklick.

På föreningen Grävande journalisters hemsida kan man se vilken mängd uppgifter som en grävande reporter (eller en granne för den delen) kan få fram om en enskild person. Lathunden kallas av Grävande journalister för "ett journalistiskt verktyg för att kartlägga människor och göra en grundlig personresearch". 

Se på Grävande journalisters lathund.

Till hemsidan Allabolag.se.

Stark SVT-reaktion på kritisk riksdagsmotion

I oktober skrev moderaterna Jan R Andersson och Peder Wachtmeister motionen "SVT och politisk objektivitet" där de menar att SVT:s nyheter "ställer de rödgröna, och då främst Socialdemokraterna, i bättre dager än exempelvis Alliansen".

De vill därför att regeringen omedelbart ska tillsätta en "oberoende och opolitisk utredning som fortlöpande granskar SVT:s sändningar för att garantera dess politiska oberoende".  

Motionen har mött starka reaktioner från SVT. Företagets VD Eva Hamilton menar att motionen påminner om italienske mediemogulen och premiärminister Silvo Berlusconis mediepolitik medan Rapports inrikeskommentator Mats Knutson kallar motionen för "stollig".

Också SVT:s nyhetschefer Per Yng och Eva Landahl svarar nu på kritiken i tidningen Resumé:

- Det finns inga fakta som stödjer påståendet att vi, varken i samband med politiska val eller annars, systematiskt skulle gynna något visst parti eller block.

Yng och Landahl poängterar att de inte är rädda för en granskning, och menar att det är förvånande att riksdagsmännen "utan tillstymmelse till faktaunderlag lägger fram en motion med så långtgående krav som att ställa programinnehållet i ett oberoende public service-företag under löpande politisk uppsikt och kontroll".

Han kritiserar bevakning av "terrorsvenskar"

Mehdi Ghezalis advokat Peter Althin hävdar att media misskött bevakningen av de fyra svenskar som greps i Pakistan tidigare i höst. Att kalla dem "terrorsvenskarna", "spioner" och "terrorister" är inte förenligt med medieetiken och föder dessutom främlingsfientlighet, anser han.

Peter Althin menar att Pakistansvenskarna dömdes på förhand av media. De var inte dömda för något brott och är nu släppta på fri fot.

- När man kallar svenska medborgare med utländskt namn för terrorist och spion, då kommer det som maskar ur marken en massa främlingsfientliga medborgare med synpunkter. Men tänk om det är helt galet, säger han till Svenska Dagbladet.

Peter Althin säger att det är viktigt att medierna är balanserade och informerar om att vi inte vet varför hans klient varit i Pakistan. Medierna måste tänka på hur de använder orden. Han berättar att han ska tala med Mehdi Ghezali innan det eventuellt kan bli aktuellt med åtgärder mot vissa medier.

Inget tryckfrihetsåtal mot realtid.se

Justitiekanslern, JK, går inte vidare med den förtalsanmälan som reklammannen Anders Dalénius gjort mot internetpublikationen realtid.se. efter att han blivit uthängd som skyldig "medieprofil" för ett mordförsök i Gamla Stan i Stockholm i våras.

JK menar att omständigheterna i och för sig talar för att den aktuella publiceringen kan innefatta ett förtalsbrott, men anser att "det i ärendet inte har kommit fram några sådana särskilda skäl som motiverar ett ingripande genom allmänt åtal".

Anders Dalénius är mycket kritisk till hur vissa medier behandlade honom i samband med händelserna i Gamla Stan.

- Att man misstänkte mig för brott är en sak men när man kränker min familj med lögner som man samlats upp ur internets soptunnor och publicerar det som fakta, då har man gått för långt, säger Anders Dalenius.

Över 22 000 anmälningar till brittiska PON

En krönika av brittiska Daily Mails kolumnist Jan Moir har på kort tid anmälts över 22 000 gånger till Storbritanniens motsvarighet till vår svenska Pressens Opinionsnämnd, PON, Press Complaints Commission, PCC.

Jan Moir skrev i mitten på oktober om den homosexuelle Boyzone-stjärnan Stephen Gatelys död på Mallorca. 33-årige Gately dog i sömnen på sitt hotell, där han befann sig tillsammans med sin man. Moir krävde i sin artikel att sanningen om Gatelys död kommer fram. Hon menade att att dödsfallet "är ännu ett slag mot myten om det lyckliga registrerade partnerskapet".

Det stora antalet klagomål till PCC fick Moir att senare göra en åttondels pudel när hon bad om ursäkt för att tidpunkten för publiceringen av krönikan var fel. Vanligen tar PCC inte upp klagomål från personer som inte är direkt berörda av en publicering, men man överväger nu ändå att göra så på grund av det stora antalet anmälningar.

Läs mer i tidningen Guardian.

Journalister känner inte sin publik

Journalister har en bristfällig kunskap om sina läsare, tittare och lyssnare. Publiken är inte lika intresserad av sport och nöjen som journalisterna tycks tro, visar Ulrika Andersson, forskare vid institutionen för journalistik och masskommunikation, JMG, i en doktorsavhandling.

Ulrika Andersson har granskat hur journalister ser på sin publik genom att närgranska flera studier. Och det visar sig att journalister i gemen har ganska dålig uppfattning om vad publiken egentligen vill ha, något som rimmar ganska illa med det faktum att journalister ser sig arbeta på allmänhetens uppdrag.

Morgontidningsjournalister tror exempelvis att folk är mer intresserade av familje- och sportnyheter än vad de är. Och publiken är mer intresserad av utrikesnyheter än vad journalisterna tror.

På TV-området skiljer sig journalisternas uppfattningar ännu mer ifrån tittarnas och trenden är densamma som för dagstidningarna: Journalisterna tror att publiken vill ha mer nöjen och förströelse, medan tittarna efterlyser mer faktaprogram.

En slutsats i undersökningen är att redaktionsledarna inom medierna är mer intresserade av att ta del av publikens synpunkter än vad de enskilda journalisterna är. 53 procent av journalisterna tycker att publikstudier tar för mycket tid och resurser.

- Dialogen behöver bli bättre. Redaktionsledarna pratar om kunder och målgrupp, medan journalisterna oftast talar om läsare, säger Ulrika Andersson till tidningen Medievärlden.

Corren och Norrköpings Tidningar fälls för slarv

Både Östgöta Correspondenten och Norrköpings Tidningar fälls för att ha slarvat när man skrev om en riksdagsman i samband med en misstänkt misshandel.

I april 2008 skrev Corren och NT om en moderat riksdagsman som nämndes i samband med en anonym polisanmälan om misshandel av en kvinna. Tidningarna skrev i rubrik och text att riksdagsmannen var misstänkt och att förundersökning inletts.

Dessa uppgifter visade sig vara felaktiga efter att en åklagare gjort en preliminär utredning av den anonyma anmälan. Man avskrev alla misstankar mot riksdagsmannen.

Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd, PON, anser att saken hade ett tydligt allmänintresse, men att det inte fanns anledning att publicera bild på riksdagsmannen innan det ens var fastställt att han var misstänkt (enligt de pressetiska reglerna bör en person först vara dömd för ett brott innan hans identitet bör kunna röjas).

Pressombudsmannen och PON menar att riksdagsmannen drabbades av en oförsvarlig publicitetsskada och därför klandras de båda tidningarna för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Läs mer om Östgöta-Corren hos PO-PON.

Läs mer om Norrköpings Tidningar hos PO-PON.

Expressen fälls efter artikel om grannfejd

Expressen fälls av pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd för att i samband med en uppmärksammad norrbottnisk grannfejd ha publicerat känsliga brottsuppgifter i en faktaruta. 

Under rubriken "De håller hela byn i skräck" publicerade Expressen i juli förra året en artikel om en mångårig grannfejd där en familj beskrevs som brottslig och våldsam efter en "yxattack".

I en mindre faktaruta, med rubriken "Sex i familjen är dömda för brott", listades alla familjmedlemmar med kön och ålder. Familjemedlemmarnas brottsregister räknades upp eller så lämnades uppgifter om ifall personen var ostraffad. Dessutom framgick vilka familjemedlemmar som var förtidspensionerade. Tidningen skrev dessutom att några hade arbetat som personliga assistenter.

Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd, PON, anser i sin bedömning att publiceringen av detaljer från familjens brottregister, i vissa fall 20-30 år gamla uppgifter, var oacceptabel från pressetisk utgångspunkt.

Både pressombudsmannen och PON klandrar Expressen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Läs mer hos PO-PON.

Barometern fälls efter artiklar om brand

En person vars hus brunnit ner framställdes som tvivelaktig när Barometern påstod att branden kunde ha varit anlagd. Påståendena var ogrundade och det fanns heller inget allmänintresse i att sprida dem.

Barometern publicerade två artiklar om branden i augusti 2008. Under rubriken "Brand i X kan ha varit anlagd" påstod tidningen att polisen inlett en förundersökning om mordbrand. Tidningen berättar att det vare andra gången på ett år som det brann i samma fastighet. Vid den tidigare branden hade brottsundersökningen lagt ned i brist på bevis.

Tidningen byggde uppgifterna i artikeln på en rad obekräftade rykten, bland annat att fastighetsägaren var våldsam och hade en bakgrund som Saddam Husseins livvakt. 

Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd anser att artiklarnas lösa påståenden var "ägnade att misskreditera fastighetsägaren". Det fanns inget allmänintresse av att ge påståendena spridning. Uppgifterna fick stå oemotsagda, vilket skadade fastighetsägaren på ett sätt som inte hade kunnat avhjälpas genom en uppföljning i efterhand. Och det är mot denna bakgrund som Barometern klandras.

Läs mer hos PO-PON.

Pressombudsmannen fäller Haparandabladet

Haparandabladet fälls för att ha publicerat en bild på en av familjemedlemmarna i en fientlighet mellan grannar i Norrbotten. I samband med rapporteringen åsidosattes även de pressetiska reglerna om bemötande. Pressombudsmannen, PO, och Pressens Opinionsnämnd klandrar tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I oktober 2008 publicerade Haparandabladet en artikel med rubriken "En sjätte familjemedlem häktad". En bild med flera personer illustrerade händelserna. Fullt synlig i bild var en kvinna som genom publiceringen kunde ses som inblandad i det mord som utreddes.

Kvinnan menar att hon lidit stor skada av publiceringen eftersom som arbetar som bud på orten och träffar mycket människor. Haparandabladet klandras av PO och PON för ha brutit mot god publicistisk sed i och med bildpubliceringen.

Tidningen klandras även för att anmälaren inte fått bemöta uppgifterna i tidningen. 

Läs mer hos PO-PON.

Finskspråkiga Uutiset fälls för osaklighet om valresultat

I det finskspråkiga nyhetsprogrammet Uutiset rapporterades resultatet i det svenska EU-valet. Nyhetspresentatören påstod att Moderaterna hade gjort ett dåligt resultat. Senare i inslaget intervjuades också en sakkunnig som menade att Moderaterna "backar" och "gör ett riktigt dåligt val".

Granskningsnämnden anser att nyhetspresentatörens beskrivning av valresultaten för Moderaterna blev något oklar genom att den i det ena fallet, enligt SVT:s yttrande, relaterades till bland annat opinionssiffror för partiet inför valet och i det andra fallet till partiets resultat i EU-valet 2004. Denna otydlighet kunde dock inte enligt nämnden tillmätas sådan betydelse att den medförde att inslaget i denna del stred mot kravet på saklighet.

Eftersom den sakkunniges påstående att Moderaterna "backar flera procent" inte överensstämde med valets slutresultat borde uppgiften på något sätt ha korrigerats eller kommenterats i inslaget. Med hänsyn till vikten av att ett valresultat skildras korrekt anser Granskningsnämnden att inslaget blev osakligt när någon sådan korrigering inte gjordes.

Läs mer hos GRN.

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson använder en bra liknelse för att stärka sitt budskap i en intervju med TT.

Filmproducenten Helen Ahlsson intervjuas i Dagens Nyheter. Hon "färglägger" sin intervju med en liknelse som tidningen lyfter fram i rubriken - som blir "Film är som en bebis".

Väljarna, partierna och medierna

I den här boken granskas den politiska kommunikationen i samband med den svenska valrörelsen 2006. Partiernas kampanjstrategier och användning av professionella kommunikationsmetoder diskuteras, liksom genomslaget för partiernas politiska dagordningar i debatten.

De stora nationella mediernas bevakning av valrörelsen under de sista veckorna före valet undersöks och olika särdrag i den politiska journalistiken.

Författare är Lars Nord och Jesper Strömbäck vid Demokratiinstitutet i Sundsvall.

Titel: Väljarna, partierna och medierna. En studie av politisk kommunikation i valrörelsen 2006

Författare: Lars Nord och Jesper Strömbäck

Förlag: SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle

Pris: 199 kr inkl moms. Hos bl a Bokus.

Intressanta länkar till sidor med material om intervjurelaterade frågor.

Vill du inte längre ha nyhetsbrevet? Klicka här för att avanmäla.

Copyright: DinMediaCoach Mediaträning för alla.

Ansvarig utgivare: Kenneth Hellqvist

Adress: Box 9251, 102 73 Stockholm

Kontakt: info@dinmediacoach.se