Jodå, din röst kan visst bära ditt budskap

Visst har du varit med om det du också? Att du hört din egen röst på band eller video och blivit både förskräckt och besviken. "Låter jag så där konstig, gnällig och träig?". Men lugn. Det är inte alls särskilt märkvärdigt. Tvärtom, du låter precis som du ska låta. Du är bara inte van vid att lyssna till din röst. Den är inte alls konstig, gnällig eller träig. Det är bara du som tycker det. Jo, vi vet att det finns undantag här och där, men de undantagen bekräftar även i det här fallet regeln.
 
När lyssnar på din egen röst är det ju en förvrängd röst du hör som har silats genom skallbenet och håligheter i det. Däremot är rösten på bandet eller videofilmen din riktiga och du ska förstås vänja dig vid den. Arbeta med det du har och det kommer att gå riktigt bra!
 

Grundregeln är att du bör tala (extra) långsamt, vårdat och pauserat när du intervjuas. Vare sig du är kvinna eller man, yngre eller äldre bör målet vara ett lugnt röstläge, med en balanserad och avstressad tonhöjd. När vi är nervösa eller pressade, är det lätt att rösten pressas upp i tonläge, vi slutar betona budskapet och får svårt att artikulera och uttrycka oss väl. Man kan inte i grunden göra om sin röst även om jag som skriver detta flera gånger i fantasin önskat mig en sån där mörk och mullrande amerikansk reklamröst (jo, jag är en man).

Men vi kan faktiskt arbeta mycket bra med den grundröst vi har. Före intervjun kan du mjuka upp rösten med en enkel röstövning, slappna av och andas rätt. Drick en slurk vatten före intervjun (undvik kaffe) så låter du tillräckligt bra. Vi lovar!

Fler offentligt anställda ska få rätt att tipsa media

Nu föreslår den så kallade yttrandefrihetskommittén att offentligt anställda ska få större frihet att tipsa massmedia. I Sverige har vi en unik meddelarfrihet som innebär att alla anställda i offentlig verksam-het har rätt att anonymt tipsa massmedia och att det är förbjudet för arbetsgivare att efterforska vem som lämnat ut uppgifterna.

Meddelarfriheten gäller i viss utsträckning även sekretessbelagda uppgifter och syftar till att anställda som hittar fel och oegentligheter ska kunna "läcka" uppgifterna till press, radio och TV. Lagen förbjuder repressalier mot anställda som gör det. Medierna har å sin sida tystnadsplikt.

Yttrandefrihetskommittén vill nu ge alla offentligt anställda samma skydd, utöka förbudet för repressalier och införa samma regler även för anställda i bolag och stiftelser handelsbolag eller ekonomiska föreningar där en kommun eller ett landsting äger mer än hälften. De omfattas idag inte av meddelarfriheten. Chefer i de här organisationerna ska i fortsättningen kunna åtalas om de tar till repressalier mot anställda som tipsat massmedia.

Ett förslag ska lämnas till regeringen i februari nästa år. De nya reglerna kan börja gälla tidigast i januari 2011. Meddelarfriheten regleras i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen.

Var femte journalist har blivit hotad

Tjugo procent av svenska journalister har någon gång blivit utsatta för hot i sitt arbete, visar preliminära siffror från en undersökning som Journalist-förbundet gjort bland sina medlemmar. Av de närmare 4 000 som besvarat undersökningen säger sig över 800 personer blivit utsatta för direkt hot i jobbet, fler än 600 blivit trakasserade och 149 att utsatta för våld, skriver tidningen Journalisten.

De här siffrorna presenteras nästan samtidigt som två personer har dömts efter hot mot tidningen Östgöta Correspondenten. En 52-årig man dömdes hel nyligen vid Linköpings tingsrätt till dagsböter för att ha hotat Östgöta Correspondentens chefredaktör Ola Sigvardsson sen tidningen publicerat en artikel och bild på en affisch som förställde en satansfigur som bajsar på Jesus.

Ola Sigvardsson blev uppringd i sitt hem av 52-åringen som bl a sa att "hoppas du får en kniv i dig inom den närmaste veckan". Ett annat av hoten var att Ola Sigvardsson skulle få en kula i huvudet. I polisförhör sa den nu dömde mannen att det var en skymf mot hans religion att publicera bilden på satansfiguren och Jesus. Mannen dömdes också att betala 5 000 kr i skadestånd till Ola Sigvardsson, skriver Östgöta Correspondenten.

Nyligen dömdes också en krögare för att bl a ha hotat en reporter på samma tidning. Hoten framfördes i ett telefonsamtal mellan krögaren och en reporter i februari i år. Krögaren ogillade att reportern höll på skriva en artikel om att hans företag hade begärts i konkurs av Skatteverket.

Samtalet spelades in av reportern. Krögaren hotade och sa att "du skriver inte en jävla notis om vårt företag, för då kommer jag upp själv, privat och tar hand om dig". Krögaren dömdes för hotet och anda brott till fängelse i sex månader. Han ska också betala 1 000 kr i skadestånd till reportern.

Justitiekanslern utreder tidningen Norra Skåne

Justitiekanslern, JK, har inlett en förundersökning mot tidningen Norra Skåne i Hässleholm för att tidningen publicerat namn och bild på en uppgiftslämnare trots att tidningen först lovat att personen skulle få vara anonym.

Mannen anmälde tidningen till JK för brott mot tryckfrihetsförordningens anonymitetsregler och nu har JK beslutat att inleda en förundersökning, skriver Resumé.

Norra Skånes ansvarige utgivare ska enligt uppgifter erkänt i en krönika i tidningen att hon publicerade uppgiftslämnarens namn trots att hon först sagt att han skulle få vara anonym.

Justitiekanslern skriver att "anmälaren tydligt har klargjort att uppgifterna lämnades för publicering med det uttryckliga förbehållet att hans identitet inte skulle röjas. Uppgifterna torde därmed ha lämnats inom ramen för meddelarfriheten". Därför bedömer JK att det rådde tystnadsplikt och att personens namn inte fick publiceras.

Efterlyser bättre behandling av rättelser i media

För att kunna hävda sin makt måste man förtjäna sin trovärdighet och ska medierna återfå sin förlorade trovärdighet så måste de bli mer öppna och självkritiska. Det menar förre chefredaktören för Pressens Tidning, Torbjörn von Krogh, i boken "Mediernas ansvarighet - om media accountability på svenska".
 
Det är en gammal "sanning" att det är i stort sett omöjligt att kritisera media. Kritiken publiceras sällan och kommer i de flesta fall att tigas ihjäl. Torbjörn von Krogh vill bl a ha en bättre behandling av rättelser. I de svenska medierna, som lever efter ett regelverk som ska vara självsanerande bör rättelserna publiceras i paritet med felen som ska korrigeras, inte undangömt på sista nyhetssida bakom en packe annonser, anser han.

Torbjörn von Krogh har undersökt en rad metoder för att få trovärdiga medier. I en lista på vad han menar är de tio viktigaste metoderna återfinns förbättrad kunskap om medierna, utökad insyn i medierna och en förbättrad dialog med konsumenterna som tre punkter. Viktigast för dem som kommer i kontakt med massmedia är en utökad granskning av journalistiken.

Ett stort problem har varit att det ofta är journalister som ska granska sina kolleger, alltså samma problem med potentiellt misstänkt jäv som kan inträffa inom andra "kårer" som militären eller polisväsendet. Torbjörn von Krogh ser hur mediekritiska bloggare på internet blivit en snabb och obunden granskningsväg. Akademisk granskning är långsam och tenderar att fastna på vägen. Han efterlyser därför exempelvis en granskningsajt på nätet.

"Man måste kunna säga nej till journalister" 

Håller journalisterna på att tappa greppet om mediemakten? Det tror alltfler debattörer och bloggare. På debattsajten Newsmill skriver tidigare Medborgarnas flyktingombudsman Merit Wager att politiker i högre grad måste kunna bestämma när, hur och på vilka sätt de vill tala med journalister.   
 
- Det verkar vara oerhört svårt för svenska politiker och andra mer eller mindre offentliga personer men också privatpersoner att inse att de inte behöver dansa efter mediernas pipor och att de faktiskt kan och nästan viktigare, bör säga nej betydligt oftare än idag, skriver Merit Wager.
 
Hon menar också att journalister i dag är "enögda, fantasilösa och bekväma" när de bjuder in människor att uttala sig i radio- och TV-program. Det är ett fåtal människor som alltid återkommer i media. Inte alltid de intressantaste utan de som alltid är tillgängliga. Merit Wager anser att man måste kunna säga nej till media. Inte komma springande så fort journalisterna kallar.
 
- Man ska också komma ihåg att journalister inte är några makthavare som kan bestämma dagordningen för alla andra, vilket de verkar tro. Men de är ju bara journalister och måste helt enkelt inse och acceptera att det inte råder debatt- eller mediemedverkanstvång i Sverige, skriver Merit Wager på Newsmill.

Läs hela inlägget på Newsmill.

Många lärare vågar inte tala med media

70 procent av lärarna i friskolor och 53 procent i kommunala skolor vågar inte påtala brister i skolan i massmedia. Det visar undersökningen "Tystade lärare" som Lärarnas Riksförbund gjort tillsammans med Utbildningsradions program Skolfront.

Trots att kommunala skolor åtnjuter den lagstadgade meddelarfriheten (arbetsgivaren får inte efterforska källan) vågar över hälften av lärarna inte uttala kritik mot sin arbetsgivare. Lärarna i undersökningen tror att kritik i media kan leda till sämre löneutveckling. 18 procent av lärarna i friskolorna är dessutom oroliga för sina jobb av samma skäl. Nästan var femte lärare i friskolorna fruktar alltså att få sparken om de skulle vända sig till lokaltidningen och påpeka något som har med den egna arbetsplatsen att göra.

- Att lärarnas möjlighet att vända sig till media för att påtala allvarliga brister i skolan begränsas på detta vis är oacceptabelt. Det är fullständigt ohållbart att lärare, som själva ska undervisa om demokratins förutsättningar och yttrandefrihetens grunder, upplever en så repressiv miljö på sin arbetsplats, säger Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund i en kommentar.

Orsaken till det hårdnade klimatet i skolan tros vara att skolornas är konkurrensutsatta och att kritik kan ge skolan dåligt rykte med sämre attraktionsvärde som följd.

Journalister kan faktiskt aldrig ställa dumma frågor

Varje dag hör vi journalister ställa den ena dumma frågan efter den andra i sina intervjuer. Men samtidigt är sanningen faktiskt en annan: Det finns inte några dumma journalistfrågor. Reportrar har rätt att ställa hur konstiga frågor som helst. Och gör också det. Men trots det bör man visa respekt för utfrågaren. Det vinner man på. Allt annat förlorar man på som "intervjuoffer".

Men visst, det kan vara oerhört svårt ibland att hantera konstiga frågor så här. Särskilt om du vet att journalisten har en förutfattad mening om det ni pratar om. Ännu värre är det om din reporter kommenterar saker och ting som gör dig förbaskad. Men du vet ju (eller hur?) att man måste hålla masken och ignorera varje infall att "gå till motattack". Visa att du har kontroll och är professionell. Besvara (den konstiga) frågan artigt och belevat utan att tappa ansiktet. Var aldrig spydig och visa inte (för TV-publiken) att du ser ner på reportern (även om du kanske gör det). För om du gör fel kommer TV-tittarna att ta parti för reporten och inte för dig.

Koncentrera dig istället på reporterns fråga. Om du inte gillar den utgångspunkt som reportern har för sin fråga kan du säga nåt i stil med "jag förstår din synpunkt men jag håller inte med. Låt mig förklara hur jag ser på saken...". Och sen - med risk att vi upprepar oss: Se till att alltid le (det är rätt bra även om du intervjuas av en tidnings- eller radioreporter). Även om du innerst inne kokar av ilska, så visa inte det. Du vinner läsarnas, lyssnarnas och tittarnas respekt om du behåller en professionell attityd även om du är under hårt tryck.

Relationen med en journalist kan också ruineras av kommentarer som "det här är väl inget att skriva något om", när hon ringer och ställer obehagliga frågor. Om du ger ifrån dig en sån kommentar tror varenda journalist att en bra nyhet antagligen ligger och väntar. Värst av allt är nog att den där dumma kommentaren ofta brukar publiceras i tidningen.

Vetlanda-Posten klandras för artikel om vårdnadstvist
I juli förra året hade Vetlanda-Posten en rubrik på sin förstasida som berättade att "Socialförvaltningen kritiseras av mamma". Artikeln handlade om en vårdnadstvist och innehöll känsligt material.

Bakgrunden till publiceringen var att en kvinna från en angiven kommun vänt sig till länsstyrelsen eftersom hon ansåg att socialförvaltningen inte verkat för hennes dotters bästa i samband med en tvist om umgänget till barnet. I tidningen klagade kvinnan över sin tidigare mans psykiska tillstånd.

Pappan anmälde tidningen till Pressombudsmannen för att han kände sig kränkt och förtalad av artikeln. Han ansåg att artikeln saknade objektivitet och saklighet och var utan uppenbart allmänintresse. Han var dessutom fullt möjlig att identifiera även om tidningen hade anonymiserat honom.

Pressombudsmannen anser att artikeln var en partsinlaga med ett känsligt materialet om pappans tillstånd som inte var motiverat av allmänintresset, utan tvärtom ägnad att skada honom på ett oförsvarligt sätt. Pressens opinionsnämnd klandrar tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Läs mer på PO:s och PON:s hemsida.

Norrbottens-Kuriren åsidosatte god publicistisk sed
Den 6 februari i år hade Norrbottens-Kuriren på sin första sida rubriken "Miljonen i egen ficka". Tidningen skrev att kommunen hade smygsponsrat ett namngivet företag. I ingressen stod det att kommunen hade betalat ut sammanlagt 2,4 miljoner kr till företaget vars båda namngivna ägare hade tagit ut hälften av summan i aktieutdelning.

Norrbottens-Kuriren återgav även de två ägarnas försvar, att de hade arbetat oerhört mycket och ville ha betalt för det. Nyheten hade också slagits upp på tidningens löpsedel under rubriken "Ersättning för svinn blev aktieutdelning".

Men tidningen gav genom rubriken "Miljonen i egen ficka" utan fog läsaren intryck av att de två ägarna gjort sig skyldiga till oegentligheter. Pressombudsmannen anser också att det intrycket inte förtas av innehållet i artikeltexten. De två företagsägarna anmälde tidningen och menade att artikeln var osann och kränkande för dem och de ansåg också att flera stycken i artikeltexten var missvisande. De påpekade att de visserligen hade fått komma till tals samtidigt i en mindre artikel men att inga frågor ställdes i den riktning som artikeln sen fokuserade på.

Pressens opinionsnämnd fäller Norrbottens-Kuriren och menar att de två ägarna tillfogats en oacceptabel publicitetsskada och att tidningen genom rubriken har åsidosatt god publicistisk sed.

Läs mer på PO:s och PON:s hemsida.

Tidningen Ångermanland pekade ut kvinna
I början av december 2007 publicerade Tidningen Ångermanland på nyhetsplats en väl synlig artikel under rubriken "Butiksanställd misstänkt för att stjäla systematiskt". I ingressen talar tidningen om att ägarna till en livsmedelsbutik i en namngiven region för andra gången på några år lurats ekonomiskt av en anställd kvinna.

Kvinnan anmälde tidningen till Pressombudsmannen och menade att hon hade blivit uthängd i Tidningen Ångermanland på grundval av osanna påståenden från butikskedjans säkerhetskonsult. Tidningen hade gått uteslutande på säkerhetskonsultens version av det inträffade och inte tagit del av polisrapporten. Detta hade den skrivande journalisten medgett då saken kontrollerades av en vän till anmälaren.

På en liten ort som den aktuella, där umgängesmönster och sociala band är åtminstone ytligt bekanta för invånarna, är det högst sannolikt att anmälaren blev utpekad för en i varje fall så stor krets att hon och hennes familj led oförsvarlig skada av publiceringen, skriver Pressens opinionsnämnd i sitt beslut och tillägger att publiceringen saknade praktiskt taget allt allmänintresse. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Läs mer på PO:s och PON:s hemsida.

Carl Bildt - "Svara på tuffa frågor om de är rimliga" 

Vad säger journalisterna? Om etik, makt och ansvar

Det går utför med journalistiken. Den har blivit alltmer mallad och förutsägbar på bekostnad av kreativitet och nytänkande. Av de elva journalister författarna Ami Lönnroth och Lisbeth Gustafsson djupintervjuar i boken "Vad säger journalisterna? Om etik, makt och ansvar" är flertalet av dem är pessimistiska till vilken väg den traditionella journalistiken tagit vägen. Exempelvis vill Sydsvenska Dagbladets Per Svensson se en hantverksstolthet på svenska redaktioner igen. Han känner stor oro inför den löpandebandsjournalistik som breder ut sig. Han kallade den billig när han jämför redaktionen med glasbruket. "Formpressad journalistik är ett bekymmer och jag tycker den tilltar."

På samma gång hyllar den nya generationens presstalesman och överstebloggare, SvD:s Martin Jönsson, internet och bloggen som möjlighet i stället för begränsning. Han menar att vi går mot en förskjutning från passiv tidningskonsumtion mot tvåvägskommunikation, en "myllrande aktiv masskommunikation".  

Titel: Vad säger journalisterna? Om etik, makt och ansvar

Författare: Lönnroth, Ami och Gustafsson, Lisbeth

Förlag: Institutet för Mediestudier

ISBN: 9789197691642

Pris: Cirka 120 kr. Hos förlaget.

Intressanta länkar till sidor med material om intervjurelaterade frågor.

Vill du inte längre ha nyhetsbrevet? Klicka här för att avanmäla.

Copyright: DinMediaCoach Mediaträning för alla.

Ansvarig utgivare: Kenneth Hellqvist

Adress: Box 9251, 102 73 Stockholm

Kontakt: info@dinmediacoach.se