Skratta och le - och bli en vinnare

Att spela med på mediernas villkor är inget nytt. Politiker och andra opinionsbildare har successivt anpassat sig till massmedierna under de senaste hundra åren. När människors erfarenheter och åsikter om politik allt mer kommer direkt från vad de ser i press, radio och TV är det förstås nödvändigt att spela med i medielogiken. Ett litet men slående exempel på det här är hur dagens politiker förvandlats till så gott som ständiga leenden som om de hämtats från någon skönhetsreklam. Men faktum är att det lönar sig. Den som ler blir faktiskt en vinnare.

Förr vad det ju politiken i sig som skulle tala. Politikens innehåll var det viktiga. Företrädarna var bara bärare av budskapen. Idag förkroppsligar företrädarna politiken. Politiken har blivit personlig. Det ser vi tydligast i USA, men allt tydligare även här hemma. Därför har vi aldrig mött gladare politiker än i våra dagar. Budskapen från partihögkvarteren lyder förstås; "le, skratta och var på gott humör" för det gör att "vårt parti" får bättre exponering i media.

I Aftonbladet inför valet 1964 fick man en föraning av utvecklingen till dagens leende politiker. Tidningen publicerade en artikel om "kvinnans syn på våra TV-debattörer". Bilderna på tre av de fyra partiledarna är de gamla vanliga; vi ser allvarliga bilder på högerpartiets Heckscher, socialdemokraternas Erlander och folkpartiets Ohlin. Men mitt ibland dem ser man centerns Gunnar Hedlund förebåda kommande tider med sitt leende.

Ett leende i rätt tid förbättrar din image

Idag har leendet och skrattet bildat skola bland politiker. Orsak: Partihögkvarteren vet att väljare inte röstar på ledsna politiker. Ett exempel på skillnaden mellan förr och nu var artikeln "skratta och bli en vinnare" i Expressen 2002. Här såg partiledarna ut som om de förekom i någon folklig revy; glada, goa och rusiga av glädje.

Hur en politiker, företagsledare, idrottsman eller tjänsteman i en kommun ser ut, för sig och besvarar pressande frågor har på sätt och vis blivit viktigare än vad de utför i sitt yrke.

Dagens politiker har anpassat sig till massmedias tilltagande personfokusering. Leende och glada politiker vinner fler väljare. Vi ser tydligt hur media lagt mer och mer fokus på personen bakom politiken. Partiledarna från 2002 är både glada, goa och närmast rusiga av glädje. Fenomenet "trivsel-Torsten" var fött.

Nu kunde man ju faktiskt raljera över den här utvecklingen. Men det gör vi inte. Tvärtom vill vi peka på det självklara: Det som gäller för politiker gäller även för oss alla andra. Så när du är i en (TV-)intervju nästa gång. Le och se avslappnad och trygg ut. Då blir du en vinnare.

"Ställ större krav på sportjournalisterna"

Sportjournalistiken är förmodligen den journalistiska genre där det har gjort störst framsteg i Sverige de senaste tio åren. Det menar Andreas Ekström, kulturjournalist från Sydsvenskan i en krönika i tidningen Journalisten.

- Allt, precis allt, har blivit enormt mycket bättre, skriver Andreas Ekström och pekar på att både TV4-sporten, sporten i Sveriges Television och Sveriges Radio samt många tidningar blivit mycket bättre på sportbevakningen.

Han kritiserar ändå sportjournalistiken och undrar varför så många sportjournalister "ofta är mindre journalistiska i sitt arbete" än andra journalister? Han skriver också att han "är trött på att höra dåliga TV-frågor och en referatjournalistik som särskilt i direktsändningar är så späckad av klyschor att någon motsvarighet inte finns någon annanstans".

Varför är det så här, frågar sig Andreas Ekström och pekar på att de journalistiska inträdeskraven på sportsidorna "för att skriva division fyra-referat" är lägre än andra inträdeskrav inom journalistiken och han ger redaktionsledningar i Sverige rådet att uppvärdera sporten och ställa större krav på sportjournalisterna.

Det är uppenbart att det är en bit kvar till den nivå läsarna har rätt att kräva, en nivå där fler av "de bästa berättarna väljer sporten för dess unika möjligheter att skildra människor, händelser och äkta passion", skriver Andreas Ekström och ställer samtidigt tre frågor om andra ämnesjournalister:

• Varför tror så många ekonomijournalister att de är så viktiga?

• Varför tror så många fotografer att de inte behöver bry sig om hur de är klädda i olika sammanhang?

• Varför tror så många kulturjournalister att de har så stor inverkan på samhället, när de i själva verket mest skriver för en direkt smal publik?

Läs hela krönikan i tidningen Journalisten.

Tryckfrihetsjury fällde Östersunds-Posten

Tryckfrihetsjuryn i Östersunds tingsrätt har fällt tidningen Östersunds-Posten för förtal. Det är mediamannen Ralph Rentzsch som har stämt tidningen för förtal genom att peka ut honom som bedragare. De rör sig om en rubrik och en löpsedel där Rentzsch anklagas för bidragsfusk som publicerades i september förra året. Ralph Rentzsch kräver Östersunds-Posten på ett skadestånd på 75.000 kr.

- Jag står fast vid att publiceringen var resultatet av god journalistik. Nu får vi se vad juristerna säger, säger förre chefredaktören Bosse Andersson i Östersunds-Posten.

Den 17 februari kommer också tingsrätten att komma med sin dom i frågan. Den kommer att ta ställning bara till de två fällande åtalspunkterna.

Lyssna på ett inslag i Sveriges Radio om målet.

Medierna får allt svårare att intervjua fotbollslandslaget

Medietrycket på det svenska fotbollslandsslaget har blivit allt större genom åren. Det har fått till följd att landslagsspelarna har slutit sig mer inåt än tidigare, menar tre studenter vid JMG, journalistutbildningen i Göteborg, i undersökningen "Det stängda landslaget - sanning eller myt?"

De har studerat 962 artiklar i Aftonbladet och Expressen inför och under VM-slutspelen 1990 i Italien, 1994 i USA, 2002 i Japan-Sydkorea och 2006 i Tyskland.

Vid VM 1990 skrevs det i genomsnitt fyra artiklar i Expressen och Aftonbladet varje dag. 2006 var siffran uppe i tio artiklar per dag och tidning. Den här ökade efterfrågan på spelarna upplevdes till slut som omöjlig för landslaget att tillgodose. Istället har landslagsledningen valt att styra upp mediekontakterna. Från mediahåll har det tolkats som att man stängt in sig. Och när sportjournalisterna tycker att landslaget har stängt in sig tycker spelarna att journalisterna kräver för mycket.

- Medierna gnäller mycket över att spelarna inte ställer upp, men min känsla är att alla spelare ställer upp tills de blir brända, säger förre landslagmannen Pontus Kåmark i en kommentar till tidningen Journalisten.

En bidragande orsak till att landslaget upplevs som mer otillgängligt är att spelarna numera undviker att uttala sig om kontroversiella ämnen. Tider när en Glenn Hysén fick gnälla på medspelare är ett minne blott. I avsaknad av spelarmaterial fyller tidningarna utrymmet under VM-turneringar med alltfler krönikor och tyckande som inte kräver att spelarna ställer upp på intervjuer.    

P4 Sjuhärad anmäld 19 gånger för program om Israel

Sveriges Radio P4 Sjuhärad har anmälts 19 gånger till Granskningsnämnden för radio och TV. Anmälningarna gäller ett program som sändes 13 januari, där låtskrivare intervjuas om sin inställning till Israels medverkan i Eurovision Song Contest.

I programmet intervjuas två lokala låtskrivare som medverkar i melodifestivalen om deras inställning till Israels medverkan i Eurovision Song Contest. I programmet kunde man också höra israeliska schlagerlåtar mixade med bombljud och människoskrik från den pågående konflikten i Gaza.

Programmet har nu anmälts 19 gånger till Granskningsnämnden för radio och TV, som nu utreder ärendet. Sjuhärad har också fått ta emot ett stort antal samtal från upprörda människor sedan programmet sändes. Mikael Olmås, programledare på Sjuhärad, är förvånad över de starka reaktionerna.

- Det är häpnadsväckande att folk blir så arga över det här. Vi hade förväntat oss att folk skulle reagera, men inte så kraftigt. Men man gör ju så här för att få folk att tänka efter, säger Mikael Olmås till tidningen Journalisten.

- Eurovision Song Contest har ju länge varit en reklamplats för Israel, så vi tyckte att det var helt naturligt att fråga låtskrivare om Israels medverkan.

Läs mer och lyssna på SR P4 Sjuhärad.

Två förtalsmål kring publicering på nätet

Internet är som bekant på väg att ta över mycket av den dagliga debatten och åsiktsutbytet. Sajter som Second Opinion och Newsmill är på väg att bli viktiga källor både för journalister och beslutsfattare.

De här publikationerna drivs av erfarna publicister som vet vilka lagrum som gäller för internetsidor, bl a att man ska ha ett utgivningsbevis och en ansvarig utgivare för att omfattas av tryckfrihetsreglerna. Dilemman uppstår däremot när skribenter tror att de på internet kan skriva vad som helst om vem som helst under någon form av journalistisk flagg. 

Vid Eskilstuna tingsrätt har en kvinnlig frilansjournalist åtalats för tre fall av förtal. Journalisten är välkänd bloggare och debattör. Det första fallet gäller förtal av en präst. Journalisten ska bland annat via e-post till journalister på Kyrkans Tidning ha påstått att hon hotats till livet av en präst i Nyköping och att prästen ska ha varit inblandad i grov mordbrand. Journalisten har även påstått att prästen genom samröre med kriminella utsätter sitt barn och fosterbarn för fara.

Det andra fallet i tingsrätten gäller en polis i Eskilstuna som ska ha förfalskat polisrapporter och hotat frilansjournalisten och det tredje gäller en advokat som påstås ha kopplingar till extremhögern och porrindustrin.

I ett liknande fall har en 65-årig man anmält en sexbrotts-hemsida för förtal efter att hemsidan hade publicerat en förfalskad dom där mannen utpekats som våldtäktsman.

Sajten publicerar information om dömda sexbrottslingar med namn, personnummer, domar och kartor som visar vad de dömda bor. I en knapp vecka gick det att läsa på den här hemsidan att den 65-årige mannen hade dömts för våldtäkt. Domen var dock förfalskad och avsåg en annan person med samma namn. 65-åringen har anmält hemsidan för förtal, skriver Svenska Dagbladet.

"Tänk om Kalla fakta eller Uppdrag granskning försvinner"

Fler svenska debattörer och journalister börjar reagera på den tilltagande kritiken mot den svenska journalistiken. Men läget är inte så förtvivlat, är deras sammanfattning, med tillägget att redaktionerna i landet också måste se till att sätta undan resurser till kvalitet. De snabba enkla nyheterna måste kunna samsas med det dyra grävande reportaget.

Sven-Åke Olofsson, politisk redaktör på Helsingborgs Dagblad tar avstamp i TV4:s Kalla fakta, som avslöjade hur uppfödare av gäss systematiskt plågar dessa för att komma åt det finaste dunet till våra sängkläder och andra dunplagg. Han går vidare till förra årets köttfärsskandal och avslöjanden om rasism på sjukhus och tystnaden på jobben, och påpekar:

- Det finns anledning att fundera över vad som händer om pengabrist, konkurrens, kommersialisering och annat leder till att program som Kalla fakta eller Uppdrag granskning försvinner. Att morgontidningarnas undersökande reportrar får syssla med lättgods i stället, skriver Sven-Åke Olofsson på ledarplats.

- Vi är på god väg in i den här utvecklingen. Farorna med detta diskuteras mest bland journalister. Men även medborgare och politiker har stor anledning att fundera.

Medieforskaren Gunnar Nygren kom för ett år sedan ut med boken "Yrke på glid" där han hävdar att journalisterna allt mer sitter inne på redaktionerna framför sina datorer och återanvänder andras material. Han berättar nu i Sveriges Radios program "Publicerat" hur mediebranschen blivit tudelad i å ena sidan kvalificerade medier för en initierad publik, å andra sidan mer folkliga medier som mest ägnar sig åt att skriva om redan befintliga nyheter.

- Jag tycker det känns ganska typiskt för de nya medier som växer fram, som till exempel sajten "Nyheter 24", som enbart jobbar efter affärsidén att skriva av vad andra medier gör och inte kolla upp nånting själva. Där ska även journalisterna få lön efter hur många som klickar på deras artiklar. 

Läs Sven-Åke Olofssons ledare i Helsingborgs Dagblad.

Till Sveriges Radios Publicerat.

Hjälp journalisten med bakgrundsmaterial och annat

En genomsnittlig tidningsartikel rymmer mycket mer information än ett nyhetsinslag i radio eller TV. Man brukar säga att en halvtimmes Rapportsändning i TV innehåller samma informationsmängd som texten i ett par uppslag i en dagstidning i tabloidformat.

Att sätta ihop en tidning är ett pussel. Texten är bara en del av artikeln. Redigeraren som "ritar" sidan ska ta hänsyn till notiser och annat material som ska in på samma sida. I sista sekund kan det behöva klämmas in en annons i botten på sidan. Då blir det trångt och storleken på "din" artikel stryks ner.

Men det kan också hända att det saknas material till sidan och att det inte finns några bra notiser. Därför är det bra att man sträcker ut en hjälpande hand till journalisten som man blir intervjuad av så att han eller hon får bakgrundsmaterial och annat som kan behövas för att komplettera texten.

Det kan handla om ytterligare information om din organisation, om utvecklingen inom ert verksamhetsområde och andra branschfakta. Hjälper du journalisten med det här är sannolikheten stor att utrymmet för din intervju i tidningen blir större. Vill du minimera artikelns storlek ska du förstås undvika att hjälpa journalisten på det här sättet.

Många journalister uppskattar verkligen att man hjälper till att plocka fram (underlag till) grafer och diagram. Små tidningar har sällan tillgång till egen grafik och grafikresurserna på större tidningar är ofta tungt belastade.

Men tänk på att när du lämnar över illustrationer, grafer och annat bakgrundsmaterial (på papper eller CD eller på annat digitalt sätt) ska du undvika att göra någon större sak av det. Lämna över materialet utan några kommentarer annat än nåt i stil med; "... och här finns lite bakgrundsmaterial och illustrationer om det kan vara till nån nytta".

Gör så och du skapar en bra relation till just den här journalisten.

Veckans Affärer klandras för namnpublicering 

I februari förra året publicerade Veckans Affärer en artikel i papperstidningen och på hemsidan med rubriken "Så blev sparare lurade av svenska aktiemäklare - BLÅSNINGEN I MALMÖ". Artikeln handlar om ett bedrägligt förfarande inom värdepappershandeln, en så kallad boiler room-blåsning som ägt rum i Malmö mellan 2002-2006.

En av de namngivna mäklarna i artikeln anmälde tidningen till Pressombudsmannen, PO, för att han tagit skada av publiceringen av sitt namn i tidningen. Mäklaren menade att finansbranschen är en förtroendebransch och det är svårt för honom att nu fortsätta arbetet inom området.

Enligt PO:s bedömning hade mannen inte tillräckligt framskjuten ställning på företaget eller i de specifika transaktionerna. Det faktum att anmälaren sålt värdepapper med hög risk är inte tillräcklig grund för att peka honom i det negativa sammanhang som artikeln innebär.

Pressens Opinionsnämnd, PON, anser därför att Veckans Affärer ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Läs mer hos PO-PON.

Aftonbladet klandras för bild på mördare

Aftonbladet har klandrats av Pressombudsmannen och PON för att ha brustit i god publicistisk sed när tidningen vid ett flertal tillfällen under hösten 2008 publicerade artiklar där en mordmisstänkt man kunnat identifieras.

Redan under ett tidigt stadium av det uppmärksammade mordfallet publicerade Aftonbladet namn och bild på den misstänkte mannen. I slutet av september förekom bilder och namn på den misstänkte både på tidningens förstasida och första nyhetsuppslag.

Tillsammans med rubriken "Jag dödade B" (personnamnet angavs) fanns en fullt igenkännbar ansiktsbild av den misstänkte 21-åringen. Över första nyhetsuppslaget inne i tidningen upprepades bekännelsen i stort format; "Jag dödade B". Bredvid rubriken fanns bilden på personen, nu i halvformat. De följande dagarna fortsätter Aftonbladet att publicera texter och bilder på den misstänkte som identifierar den misstänkte gärningsmannen.

Pressombudsmannen, PO, vände sig till 21-åringen sedan han erkänt mordet och begärde via hans juridiska ombud tillstånd att få pröva Aftonbladets snabba publicering av förnamn och bilder. Tidningen åberopade allmänintresset för saken och jämförde publiceringen med den kring Engla Höglunds mördare Anders Eklund.

Både Pressombudsmannen och senare PON menar att Aftonbladet frångått den pressetiska hörnstenen att inte publicera namn på gärningsmän förrän de faktiskt är dömda.

- Den allt mer utbredda benägenheten bland många av den svenska tidningpressens ansvariga utgivare att "avkunna domar" över gärningsmän innan den reguljära juridiska processen ens på allvar har startat, är en förhållandevis ny företeelse i svensk publicistik och pressetik, en företeelse som enligt min mening grundligt borde diskuteras, skriver Pressens opinionsnämnd i sin förklaring när man klandrar Aftonbladet för brott mot god publicistisk sed.

Läs mer hos PO-PON.

Sveriges Radio partisk och TV4 osaklig om stiftelse

I nyhetsinslag i Sveriges Radio Norrbotten respektive TV4 Norrbotten har Stiftelsen Verklighetens Center, SVC, granskats. Stiftelsens bedriver kurser i ledarskapsutveckling. Efter anmälningar från stiftelsen har Granskningsnämnden granskat fyra inslag och fäller två av dem.

I SR Norrbotten intervjuades beteendevetaren Helena Löfgren som sa att hon hade följt SVC under flera år och att hennes bild var att det rörde sig om en "ohälsosam manipulativ miljö" och att SVC använder sig av olika osunda påverkansmetoder.

SVC och en grupp personer med anknytning till stiftelsen ansåg att inslaget innehöll falska anklagelser som inte hade fått bemötas. Granskningsnämnden anser att de inte kan ifrågasätta sakligheten i Helena Löfgrens bedömningar, men att SVC borde fått möjlighet att bemöta kritiken.

I ett inslag i TV4 Norrbotten berättade man om ett självmord som sades ha anknytning till SVC. I direkt anslutning till detta klipptes ett uttalande av beteendevetaren Helena Löfgren in där hon säger: "Det finns ju allt för många sådana historier. Jag har ju flera sådana historier som jag har hört talas om där det blir så illa."

Enligt nämnden kunde detta uppfattas så att det fanns flera självmord som hade anknytning till SVC. Nämnden anser att skildringen var missvisande och därför osaklig.

Läs mer hos GRN.

Eko-inslag prickas för uppgift om flygolyckan i Spanien

Dagens Eko har fällts i Granskningsnämnden för ett inslag som sändes den 21 augusti förra året och som handlade om den värsta flygolyckan i Spanien på 25 år. I inslaget sas det att SAS, som ägde det olycksdrabbade Spanairplanet, hade försvarat beslutet att låta olycksplanet lyfta. Gransknings-nämnden anser nu att uppgiften var osaklig och fäller därför Sveriges Radio.

Inslaget om flygolyckan i Spanien påannonserades med orden: "På en fullsatt presskonferens i Madrid har flygbolaget SAS i dag försvarat beslutet att låta olycksplanet lyfta i går trots att ett fel hade uppdagats". I slutet av inslaget återkom uppgiften att en representant för SAS sagt att det var rätt att ge piloten klartecken för start.

Granskningsnämnden konstaterar att Sveriges Radios uppgift var osaklig. Det var istället en representant för dotterbolaget Spanair som försvarat beslutet att ge piloten klartecken för start. Nämnden anser att Spanairs representant inte utan vidare också kunde anses företräda moderbolaget SAS. Inslaget stred därför mot kravet på saklighet.

Läs mer hos GRN.

"En boxare kan inte ljuga i ringen"

Tidigare proffsboxaren Åsa Sandell, som också är kulturjournalist, intervjuas i Dagens Nyheter och säger att "boxning är på allvar, inte fiktion. Du kan inte ljuga. Visst kan du spela tuff, men det visar sig ganska snart om du inte är det". Hennes citat gav artikeln en extra färg och lyftes upp som rubrik. 

"Går man in i en affär och vill köpa oxfilé så kostar den lite mer än köttfärsen. Du får inte oxfilé till köttfärspriser"

Michael Grimborg, försäljningsdirektör på TV4, försvarar i tidningen Dagens Media att TV-reklam kostar stora pengar.

Den svenska journalistkåren

Boken "Den svenska journalistkåren" kom redan för ett och ett halvt år sedan. Men vi tycker att den är väl värd att presenteras här ändå. I boken redovisas forsknings-rapporter om svenska journalisters åsikter, liv och leverne i förhållande till läsarna, lyssnarna och TV-tittarna.

Journalister går oftare på bio, teater och restaurang än folk i allmänhet. Och de är mer intresserade av politik än vad den stora allmänheten är. Närmare 70 procent av journalisterna pratar politik minst en gång i veckan mot allmänhetens 25 procent. Samtidigt har journalister större förtroende för politiker än vad allmänheten har.

Boken  "Den svenska journalistkåren" visar att journalister har starkare sympatier för Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet än den genomsnittlige svensken och att Moderaterna och Socialdemo-kraterna har ganska få sympatisörer inom journalistkåren. Boken ger en intressant insikt i den svenska journalistkåren.

Titel: "Den svenska journalistkåren"

Redaktör: Kent Asp

Förlag: JMG

ISBN:  978-91-88212-01-6

Pris: Cirka 215 kr, ink moms. Kan köpas bl a från Adlibris.

Intressanta länkar till sidor med material om intervjurelaterade frågor.

Vill du inte längre ha nyhetsbrevet? Klicka här för att avanmäla.

Copyright: DinMediaCoach Mediaträning för alla.

Ansvarig utgivare: Kenneth Hellqvist

Adress: Box 9251, 102 73 Stockholm

Kontakt: info@dinmediacoach.se